tisdag 28 januari 2014

Varför alltid smultron?

Det växte massvis med röda bär på tomten i Åhus. Mormor och morfars tomt. Den som inte var en perfekt kvadrat med grönt gräs utan mer som en knippe skog fast lite glesare mellan träden. Det luktade till och med smultron de varma julidagar vi klev ur bilen för att hälsa på. Eller när det regnade. Då luktade de nog som mest, smultronen.

Vi brukade gå ut i skogen bakom huset med små plastlådor vi fick av mormor. Julia plockade snabbast, eller mamma när hon också var med.

Ibland plockade vi på strå och la ett på mormors plats och ett på morfars inne på bordet i lusttältet som alltid sattes upp på sommaren. Ja, ett tält som hade formen av ett lusthus alltså.

Oftast sprang vi barfota, mamma sa att det var bra för fötterna. När det var fika så hoade mormor, hoho, hoho! Eller så ringde hon i kobjällran.

Ett stor plastlåda smultron frös vi in, plockade fram på julafton då den hela lilla släkten åt smultrontårta till kaffet.

Det där med smultron... det får mig att tänka på allt fint. På lediga ljusa kvällar, på solvärmda fötter, på tallkottar, gungan mellan träden, på mormors runda äppelkinder, morfars knappande på tangentbordet, på regn som hinkvis föll över våra kroppar, som föll så plötsligt att fågelbadet svämmade över. På mina systrar. på pappa som alltid gick i jeans och mamma som satte upp sitt hår med en pensel.

I sommarstugan i Åhus, där min mormor och morfar valde att leva åren runt hade allting sitt tempo. Som att världen blev lite långsammare, lite mer stillsam och lite mer tyst. Kanske inte tyst direkt, det var ljud hela tiden, från ekorren som klättrade, hackspetten, vinden, mormors visslande från köket, Julia som cyklade runt huset, grannarna som en  bit bort fikade i trädgården. Det blev en ljudande tystnad, en sjungande tystnad, en tystnad man lätt somnade till när man la sig på en filt i solen.

Jag har tatuerat in en smultronranka över ryggen och ner mot höften. För när jag ser ett smultron, bladen, den vita blomman, eller när jag smakar det röda bäret, då är det stugan i Åhus jag ser och smakar.

Det finns vita smultron. Vita, vilda smultron.