”Every day is a new beginning, take a deep breath and start again.” Eller kanske inte.

Citaten nedan har jag antingen läst på facebook eller hemma hos folk:

”Lycka är inte frånvaro av problem, det är förmågan att kunna hantera dem.”

”Allt i ditt liv är ett resultat av de val du gjort. Vill du ha ett annat resultat – gör andra val.”

”Även en trasig klocka går rätt två gånger om dagen”

”Det viktiga är inte hur du har det, det är hur du tar det.”

”Every day is a new beginning, take a deep breath and start again.”

Vad är det folk håller på med när de länkar citat som dessa på sina facebooksidor, eller till och med skriver dem på väggar med snirkliga bokstäver? Vad vill man säga? Själv förstår jag inte. Jag vet inte om det är meningen att man ska bli uppmuntrad. Det blir inte jag i alla fall.

Jag läser de som en uppmaning. Gör såhär så blir allt bra! Det är som att man själv hade makten att göra allt bra. Men ofta är det kanske då, när vi står maktlösa inför något som allt känns skit. När man blir orättvist behandlad, när man inte ens blir behandlad, när någon vill skada en fast man gör rätt för sig, eller när man helt enkelt är för trött för att göra något över huvudtaget. Alla de människor blir utsorterade av citat som ovan.

Jag menar inte att man inte har ansvar för sig själv, för det har man ju. Jag är kanske till och med väldigt naiv som tror att människor kan ändra sig, vända på sina liv, att saker och ting blir bättre, att elaka och själviska personer någon gång kommer att upptäcka att de är just elaka och själviska. Och jag tror att vi kanske ibland behöver hjälp av varandra för att klara det.

Men jag menar att det är en simpel världsbild tro att med rätt inställning löser sig allt. För när hade man tänkt att de där citaten skulle bli applicerbara?

Jaså, du har förlorat jobbet du slitit på 40 år. Men då har du ju faktiskt bara dig själv att skylla du aldrig tänkt på att allt i ditt liv är ett resultat av de val du gjort, vill du ha ett ett annat resultat – gör andra val. Det ordnar sig ska du se

Jaha, du har fått cancer. 30 procent chans att överleva säger du? Men du tänk då såhär, det viktiga är inte hur du har det, det är hur du tar det.

Ojdå, blev du överfallen och fick byxorna nedslitna av den där äckliga gubben på väg hem från krogen? Du, imorgon är en ny dag, ta ett djupt andetag och börja om.

Men oj så den här byn ser ut. Skitigt. Och vad undernärda barnen barnen är. Och sjuka. Ja, tur är det väl då att lycka är inte frånvaro av problem, det är förmågan att kunna hantera dem. Det löser sig säkert för de där små liven.

Citatet med klockan är så dåligt att jag inte ens kan göra mig lustig över det.

Så nej, dåliga citat kan aldrig bli allmängiltiga. Kanske är det bara jag som blir överdramatisk var gång jag hör eller läser citat som ovan. Kanske har jag bara en svart livssyn. Fast jag tror inte det är så. Jag brukar tänka att det kommer att ordna sig och att saker och ting tillslut går bra. Men samtidigt vet jag att livet är brutalt orättvist. Det bara är så och ibland finns det inte ens något att göra år det. Att hänga upp ett citat på väggen av den klass jag citerat skulle jag känna vara detsamma som att ignorera de som har det tufft.

Jag läste en dålig artikel i en tidning med små intervjuer om vad man skulle göra om man fick reda på att man har ett år kvar att leva. En ung tjej svarade ungefär såhär: Åh jag tar livet med en klackspark, jag hade passat på och bara njutit, lärt mig surfa och bara rest runt. Det första jag tänkte var att - vad skönt det måste vara att vara så dum på riktigt.

Jag vet inte om det är samma typ av människor som älskar snirkliga citat som kanske också tror på det här med livscoach. Att man ens betalar för något sådant? Känner att jag hade kunnat spåra ur och skriva hur mycket som helst om det ämnet för vad ska en livscoach göra? Kanske kan de säga till en tjockis att röra lite mer på sig. Men hur ska de coacha någon som lever i ett land under krig och förtryck? Hur ska de kunna coacha dem som är dödligt sjuka och bara har en enda önskan och det är att bli frisk? Hur ska de få oss att acceptera att folk vi älskar gått ifrån oss? Visst finns det säkert metoder som gör att vi kan hantera jobbiga saker bättre. Men till sådant finns det ju psykologer. Nej livscoach och snirkliga citat, vad är det jag inte förstår?

Klockan är snart fyra på morgonen och jag inser när jag läser mitt inlägg att jag låter väldigt bitter. Det är jag inte. Men kanske bäst att jag går och lägger mig istället då för att inte mala vidare.